Vicos historiefilosofiska tolkning av metaforer

Giambattista Vico (1668-1744) brukar anges som den första som identifierade metaforen, metonymin, synekdoken och ironin som de fyra grundläggande troperna, fastän hans indelning torde bygga på Peter Ramus (1515-1572) bok Rhetorica.

Vico betraktas allmänt som den första (moderna) historiefilosofen. Han räknas även som kulturfilosofins grundare. Vico hävdar att vi inte kan ha säker kunskap om naturen, men nog om historien, eftersom den är skapad av människan själv. Vico visade hur man via språket (etymologi) och mytologi indirekt kan nå historisk kunskap. I vår tid är uppfattningen att etymologin kan förmedla kunskap om det förflutna etablerad: abstrakta begrepp har i regel lånats namn från konkreta ting, som var viktiga eller åtminstone förekom i den tid och kultur där begreppen ursprungligen formades.

Enligt Vico genomgår nationella historier cykliska förlopp, som han benämner corsi och ricorsi. Vico delade in det historiska förloppet i tre delar: gudarnas, hjältarnas och människornas tidsåldrar. Efter människornas tidsålder följer på nytt gudarnas tidsålder. Det första stadiet motsvaras på det sociala planet av stamsamhälle, det andra stadiet av aristokrati och det tredje stadiet av demokrati. I de två första stadierna är tänkande poetiskt och kreativt, men i det sista stadiet är tänkandet prosaiskt eller abstrakt och dött.

Vico ger troperna en historiefilosofisk roll. Enligt Vicos cykliska schema kan historien eller den historiska cykeln indelas i tre perioder som präglas av varsin typ av trop. Ordningsföljden är metonymi, synekdoke, ironi. Hayden White har tillämpat detta schema på historieskrivningens och historiefilosofins historia, men lagt till en fjärde period.

Startsida

  http://www.wadenstrom.net/metaforer    ralf.wadenstrom@helsinki.fi