Den västerländska filosofin är ett grekiskt påfund. De försokratiska filosoferna verkade dock huvudsakligen utanför det egentliga Grekland. Den hellenska civilisationen omfattade även Svarta havets kust, Egeiska havet samt Sicilien och Storgrekland, det vill säga södra Italien.
De första filosoferna hittar vi kring år 600 f.Kr. i handelsstaden Miletos i Mindre Asien, inte långt från Lydien, där man några årtionden tidigare för första gången i historien hade börjat prägla mynt. Penninghandeln har ansetts vara en betingelse för filosofins födelse. Även arvet från den minoiska och den mykenska kulturen har angetts som förklaringar till uppkomsten av det filosofiska tänkandet. Man kan notera att de tidiga grekiska filosoferna kommer från och verkar i joniska orter, det vill säga städer som befolkas av folk som talar en jonisk dialekt. Även atenarna betraktade sig som joner. Till naturfilosoferna från Miletos i Jonien hör Thales (ca 625-545 f.Kr), Anaximandros (ca 610-545 f.Kr.) och Anaximenes (ca 585-525 f.Kr). Herakleitos, som levde kring år 500 f.Kr, kom likaså från Jonien, närmare bestämt från Efesos.
Pythagoras och det pythagoreiska samfundet verkade i Kroton i södra Italien. Pythagoras kom själv ursprungligen från ön Samos utanför den joniska kusten. Eleaskolan, vars kändaste representanter är Parmednides (ca 515-450 f.Kr.) och Zenon (ca 495-455 f.Kr), verkade i Elea, en annan syditaliensk stad. Empedokles (492-432 f.Kr.) kom från Akragas i Sicilien.
De försokratiska filosoferna intresserade sig i regel för naturen till skillnad från de med Sokrates samtida sofisterna, som intresserade sig för människan och samhället. Sofisterna räknas ibland även till försokraterna. Den kändaste sofisten är Protagoras. Sofisterna verkade i Aten under Atens storhetstid och den klassiska tiden i Greklands historia. Sofisterna var vishetslärare som mot betalning undervisade nyttiga kunskaper och speciellt retorik. Retoriken hade en stor betydelse i den atenska demokratin, där det gällde att vältaligt förespråka sina förslag före omröstningen i folkförsamlingen.