Filosofins historia är en integrerad del av ämnet filosofi. Det går knappast att studera filosofi utan att studera filosofins historia. Förståelse av en filosofisk text förutsätter kännedom om hur tidigare filosofer använt begrepp och besvarat frågor. Inom ingen annan disciplin är det egna ämnets historia så centralt som inom filosofin.
Att det egna ämnets historia är så viktigt för filosofer hänger samman med att filosofin inte är en empirisk vetenskap och att det bland samtida filosofer inte finns någon enighet om filosofisk kunskap. Det råder inte heller alltid enighet om hur historiska filosofiska texter skall förstås. En stor del av den filosofiska forskning som bedrivs vid filosofiska institutioner är studier i (delar av) filosofins historia.
Filosofins historia har även en central plats i den västerländska idé- och lärdomshistorien. Därför är filosofins historia inte bara intressant för filosofer, utan även för historiker, litteraturvetare och statsvetare. Filosofihistorien spelar en viktig roll även i många enskilda specialvetenskapernas historia.