Den grekiska mytologin intar en central position i den västerländska litterära traditionen, men även den rationalistiska traditionen, som står för skepticism mot historisk kunskap och berättelser i allmänhet, har sina rötter i den antika grekiska kulturen. Speciellt Platon representerar en rationalistisk kunskapsyn enligt vilken kunskap är det samma som säker kunskap (episteme), medan studier i det förflutna endast står för "åsikter" (doxa). Endast om det oföränderliga kan man enligt den platonska rationalismen ha kunskap, men historien handlar just om det det tillfälliga och föränderliga. Dessutom är, enligt den rationalistiska filosofin, det föränderliga mindre verkligt än det bestående. Även Aristoteles, som inte är en utpräglad rationalist, ansåg att tingen har en oföränderlig substans. Enligt R.G. Collingwood hämmar denna "substantialism" den grekiska och den romerska historieskrivningen.
Vetenskapen historia har, liksom flera andra vetenskapliga discipliner, sitt ursprung i Grekland, eller åtminstone i den Grekiska civilisationen. Herodotus från Halikarnassus (ca 484-408 f.Kr.) anses vara den första historikern. Själva ordet historia, som på klassisk grekiska betyder undersökning, härstammar från hans verk Historia, som berättar om perserkrigen.
Den grekiska historieskrivnig är humanistisk eller människocentrerad i kontrast till judarnas teocentriska historia. Denna humanism är kännetecknande för den grekiska kulturen. De grekiska gudarna åtnjöt inte någon högre respekt. Gudarna hade brister och svagheter liksom människorna själva. Lika väl ville Herodotus ta lärdom av historien: Gudarna straffar övermod.
Man gör en distinktion mellan klassisk hellensk och hellenistisk kultur eller tidsålder. Den klassiska hellenska kulturen står för den grekiska kulturen före Alexander den stores rike, medan den hellenistiska kulturen står för kulturen efter Alexanders erövringar. Den hellenistiska tiden varar åtminstone fram till kejsartiden, vars början sammanfaller med romarnas erövrin av Egypten, där den hellenistiska tidens kulturella centrum, Alexandria ligger. Ibland inbegrips även även den romerska tiden i den hellenistiska.
Den klassiska tidsåldern kännetecknas av statsstater och lojalitet mot staten. Den hellenistiska tidsåldern karakteriseras av kosmopolitiskt tänkande, som skapade förutsättningar för det romerska riket. Under den klassiska tiden betonade hellenerna skillnaden mellan etniska greker och barbarer, men under den hellenistiska tiden betraktades hellenister av icke-grekisk härkomst inte längre som barbarer. Den hellenistiska kosmopolitiska kulturen kom även att sätta spår i sättet att skriva historia. Någon egentlig världshistoria gav den hellenistiska kultutren dock inte upphov till. Idén om en världshistoria, eller en för mänskligheten gemensam historia, kom först med kristendomen.
http://www.wadenstrom.net/histfil