http://www.wadenstrom.net/histfil
Vi fortsatte med Augustinus och speciellt med verket De Civitate Dei (Om Gudstaden), vars centrala tema är kampen mellan Guds stad och den världsliga staden (djävulens stad). Kyrkan representerar relativt sett "Guds stad", medan det världliga riket (den politiska makten) och speciellt Rom representerar den "världsliga staden".
Även Joakim av Floris (1145-1202) och Giambattista Vico (1668-1744) behandlades. Joakim av Floris är känd för sin indelning av historien i Faderns, Sonen och den Helige Andes tidsålder samt för sin millennialism. Han är ingen egentlig filosof, men han kom att inspirera senare historiefilosofer så som Hegel.
Giambattista Vicos historiefilosofi kan sägas vara så väl spekulativ som analytisk. Vico innehade en professur i retorik i Neapel, men han hade en akademisk examen i juridik. I sitt viktigaste verk Scienza Nouva (1725, 1730 och 1744) kritiserar han starkt den cartesiska filosofin. Vico hävdar att vi inte kan ha säker kunskap om naturen, men nog om historien, eftersom den är skapad av människan själv. Enligt Vico utgörs historien av nationella historier, som genomgår nationella historier cykliska förlopp, corsi och ricorsi. Vico delade in det historiska förloppet i tre delar: gudarnas, hjältarnas och människornas tidsåldrar. Efter människornas tidsålder följer på nytt gudarnas tidsålder. Det första stadiet motsvaras på det sociala planet av stamsamhälle, det andra stadiet av aristokrati och det tredje stadiet av demokrati. I de två första stadierna är tänkande poetiskt och kreativt, men i det sista stadiet är tänkandet prosaiskt eller abstrakt och dött.
Vico brukar anges som den första som identifierade metaforen, metonymin, synekdoken och ironin som de fyra grundläggande troperna, fastän hans indelning torde bygga på Peter Ramus (1515-1572) bok Rhetorica. Vico betraktas allmänt även som den första (moderna) historiefilosofen. Han räknas även som kulturfilosofins grundare. Vico visade hur man via språket (etymologi) och mytologi indirekt kan nå historisk kunskap. I vår tid är uppfattningen att etymologin kan förmedla kunskap om det förflutna etablerad: abstrakta begrepp har i regel lånats namn från konkreta ting, som var viktiga eller åtminstone förekom i den tid och kultur där begreppen ursprungligen formades.
Vico ger troperna en historiefilosofisk roll. Enligt Vicos cykliska schema präglas de tre olika stadierna av varsin typ av trop. Ordningsföljden är metonymi, synekdoke, ironi. Hayden White har tillämpat detta schema på historieskrivningens och historiefilosofins historia, men lagt till en fjärde period.
http://www.wadenstrom.net/histfil