|
Om
Rom och syndernas förlåtelse
Den
31 oktober 1999 undertecknade den romersk-katolska kyrkan
och Lutherska världsförbundet en gemensam
deklaration om
rättfärdiggörelseläran. Det festliga
undertecknandet av dokumentet kunde även de
finländska TV-tittarna ta del av på alla
helgons dag en knapp vecka senare.
Dokumentet, som undertecknades i
Augsburg, markerar ett slut på den lärotvist
om syndernas förlåtelse och själens
frälsning som för snart ett halvt
årtusende sedan medförde den romerska kyrkans
och hela Västeuropas andliga splittring. Det var
just den 31 oktober som Luther år 1517
spikade upp sina 95 teser på slottskyrkans
dörr i Wittenberg. Det var just i Augsburg som den
av Melanchton författade augsburgska
bekännelsen, de lutherska kyrkornas
förnämsta bekännelseskrift,
offentliggjordes år 1530. Åtminstone för
en lekman förefaller det som om den romersk-katolska
kyrkan nu formellt gett efter och erkänt att
människan frälses genom tro allena.
I praktiken kommer avlat och fromma
handlingar fortsättningsvis att spela en viktig roll
inom katolicismen. Det kan vi bevittna nästa
år när miljontals katoliker med anledning av
jubelåret besöker Rom för att bl.a.
gå igenom Peterskyrkans heliga port och
därigenom få förlåtelse för
synder. Men åtminstone på ett symboliskt plan
är undertecknandet av dokumentet i Augsburg en
händelse av största betydelse, även
kulturellt och politiskt sett.
Fysisk
medelpunkt
Jag har varit i Italien ett tiotal gånger.
Peterskyrkan är den enda plats jag varje gång
har besökt. Fastän jag inte är katolik,
har jag vallfärdat till Rom för att meditera
invid Petri grav. Om världen har en fysisk
medelpunkt, så måste den vara här!
Sankt Peterskyrkan byggdes under
renässansen på den grund som den gamla
Petersbasilikan hade stått. Kyrkan byggdes
bokstavligen, enligt föreskrifterna i Matteus
evangelium, på (reliken av) den "klippa" åt
vilken Jesus hade gett himmelrikets nycklar. Kyrkan
byggdes på den plats där enligt traditionen
Roms första biskop, aposteln Petrus är
begraven, som en mäktig manifestation över
Petri stols auktoritet och påvens makt att
lösa och binda. Sankte Pers grav och relik(?)
placerades i Peterskyrkans krypta rätt under kyrkans
högaltare, under tronhimlen, under den magnifika
kupolen, under den eviga stadens himmel.
I en föränderlig värld,
som blir allt mera virtuell, är det tryggt att kunna
orientera sig i förhållande till ett fysiskt
centrum som bestått genom sekler, oberoende av
traditionens tillförlitlighet. För mig har
Peterskyrkan blivit en fast punkt, utan vilken jag inte
kunde föreställa mig världen. Andra skulle
ha svårt att orientera sig i en värld utan
Eiffeltornet, Big Ben, Vita huset eller
Frihetsstatyn.
Ödets
ironi
Det är ett ödets ironi att det var just
finansieringen av Peterskyrkan i Rom genom
försäljning av avlatsbrev som fick Luthers
mått att rinna över och som därmed
utlöste reformationen. I Föreläsningar
över historiens filosofi poängterar
även Hegel det ironiska i uppförandet av
"kristenhetens härligaste byggnad":
"Syndernas förlåtelse,
den högsta skatt som själen söker,
för att vara säker på sin förening
med Gud, detta det innersta och djupaste erbjuds
människan på det mest lättsinniga yttre
sätt, nämligen att köpas för
pengar och samtidigt sker detta i de mest yttre
syftemål för att frossa. Ett syftemål
är också uppförandet av Peterskyrkan,
kristenhetens härligaste byggnad i medelpunkten av
religionens residensstad. Men liksom alla konstverks
konstverk, Athena och hennes tempelborg i Aten
uppfördes med pengar från Atens
bundsförvanter och berövade staden dess
bundsförvanter och makt, så blir
slutförandet av denna den heliga Petri kyrka och
Michelangelos yttersta dom i påvliga
kapellet denna stolta byggnads fall och yttersta
dom."
Öppen
famn
När jag mediterat i Peterskyrkan har jag reflekterat
över den eviga stadens roll i västerlandets
historia. Jag har begrundat betydelsen av att, enligt
traditionen, så väl Petrus som Paulus dog
martyrdöden just i staden Rom. Jag har tänkt
på att Karl den store kröntes till
kejsare och det (väst)romerska riket
återupprättades just i den gamla
Petersbasilikan, på den plats där Peterskyrkan
nu står. Jag har reflekterat över att
tysk-romerska kejsare (in spe) under flera
århundraden kom till "religionens residensstad"
för att ta emot påvens välsignelse och
över att Romfördraget undertecknades just i
Rom. Jag har mediterat över den betydelse som den
romerska översteprästen, pontifex maximus, har
haft för vår kalender. Jag har även
reflekterat över att Peterskyrkan och Petersplatsens
väldiga, öppna famn kom att bli en moder som
inte bara omfamnade hela den romerska kristenheten, utan
som även fick Nordeuropa att göra uppror och
bryta med Rom.
Redan före reformationen
rådde det i Europa en spänning mellan syd och
nord, latinskt och germanskt, universellt och nationellt,
klassisk bildning och barbari. Kyrkan representerade allt
det förstnämnda, medan det världsliga
regementet i hög grad stod för germanskt
barbari. Genom reformationen kom polariseringen mellan
norden och södern ytterligare att
förstärkas. Nordeuropa bröt inte bara med
påven, utan även med det latinska kulturarvet.
För Nordeuropa fick reformationen inte bara
religiösa, utan även kulturella och politiska
följder.
Den lutherska reformationen skapade
förutsättningar för nya tidens
centraliserade kungariken. Luther befriade inte bara
kungarna och furstarna från deras beroende av
påvekyrkan, utan gav dem i praktiken även
kontrollen över den nationella kyrkan, som blev ett
redskap för centralisering av deras riken. I Sverige
skall den statliga kontrollen av kyrkan, som går
tillbaka till Gustav Vasas tid, slutligen
upphöra år 2000. fven i Finland har man de
senaste åren reducerat kyrkans beroende av staten.
Att dessa kyrkopolitiska reformer sammanfaller med
Finlands och Sveriges anslutning till Europeiska unionen
och undertecknandet av dokumentet i Augsburg är
inget rent sammanträffande.
Andligt
och världsligt
Luthers lära om förhållandet mellan
andligt och världsligt regemente, som gav
legitimitet åt de nordiska kungarnas
egenmäktiga politik, är en konsekvens av
reformatorns syn på kyrkans och prästerskapets
roll, som i sin tur är en följd av hans
centrala doktrin om frälsning genom tro allena.
Luthers lära betydde inte bara att kyrkan (i Norden)
inte längre kunde finansiera sin verksamhet genom
försäljning av avlat, utan även att kyrkan
över lag förlorade sin roll som (en
nödvändig) förmedlare av syndernas
förlåtelse. Kyrkan förlorade Petri
nycklar, sin makt att lösa och binda.
När nu den romersk-katolska
kyrkan till synes gett efter i den centrala
lärostriden kan det förefalla som om katolska
kyrkan skulle följa de lutherska kyrkorna i
spåren. Tiderna har dock förändrats. Den
centraliserade statens tid är förbi. Det
nationella riket ställer inte längre krav
på kyrkan, som nu utan svårigheter kan
hävda sitt oberoende. Men statens och det nationella
rikets tillbakagång betyder inte en
återgång till en romersk-katolsk
enhetskultur. De kristna kyrkorna har fått
konkurrens från en mångfald av kulturer,
ideologier och religioner.
Naturlig
allians
Avståndet mellan katoliker och lutheraner
förefaller inte längre så stort.
Speciellt vad de yttre ceremonierna beträffar har
lutheranerna även närmat sig katolicismen. I
kampen mot sekularisering och nyandlighet utgör
förbundet mellan den romersk-katolska kyrkan och de
lutherska kyrkorna en naturlig allians. Rom har ingenting
att förlora på några teologiska
eftergifter, inte ens när det gäller doktrinen
om syndernas förlåtelse.
Genom undertecknandet av dokumentet i
Augsburg har ytterligare en mur störtats, tio
år efter Berlinmurens fall. Några folkmassor
som springer varandra i armarna har vi dock inte kunnat
se. Endast ett fåtal rättrogna lutheraner har
reagerat med att stänga igen sin dörr. Och i
staden Rom fortsätter livet som förut.
Ralf
Wadenström
TILL
BÖRJAN
|
|
|
|
|
|
|
Onsdag
10 november 1999
|
|
|
Samgudstjänst
i Peterskyrkan
Påven, Sveriges ärkebiskop K G
Hammar och hans finske kollega Jukka Paarma
leder en gemensam gudstjänst i Peterskyrkan på
kvällen den 13 november. Bland kyrkgästerna
märks bland andra det svenska kungaparet.
Anledningen är att det är 650 år sedan
den heliga Birgitta anlände till Rom för att
delta i nyårsfirandet 1350. Gudstjänsten
är en avslutning på två dagars
seminarier kring Birgitta, som nu är ett av
Europas officiella skyddshelgon.
Ärkebiskop Hammar fäster
stor vikt vid det symboliska värdet i den gemensamma
gudstjänsten. För några veckor sedan
undertecknade Lutherska världsförbundet och den
katolska kyrkan ett dokument kring
rättfärdiggörelseläran.
Undertecknandet var en ekumenisk
milsten som innebär att många
grundläggande teologiska frågor lösts",
skriver Hammar i ett pressmeddelande på
tisdagen.
Birgittaseminarierna kommer att belysa
en rad frågor och teman kring det svenska
helgonet.
Birgitta har blivit en sorts
brobyggare mellan våra olika kyrkotraditioner.
Därför tycker jag att det är viktigt att
från Svenska kyrkans sida visa vilken betydelse
Birgitta har för Svenska kyrkan", skriver
Hammar.
I höstas ställde påven
in en audiens med Hammar, sedan denne förklarat sitt
stöd för att visa den kontroversiella
fotoutställningen Ecce Homo, i vilken Jesus
porträtteras bland homosexuella och transvestiter, i
Uppsala domkyrka. I maj blev de sams igen, Hammar fick
sin audiens och det antogs att påven med detta
ville rädda de stora Birgitta-festligheterna i
november.
Bland annat skall en fem meter
hög Birgitta-staty avtäckas och placeras i en
nisch i Peterskyrkans fasad. (FNB-TT)
TILL
BÖRJAN
|